låtsas som det regnar

Jävligt många av oss växer upp, i en tid då förhoppningar brister, framförallt åttiotalister.
Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck, sitter vi och grinar över myggbett
Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss, men ändå kan vi knappt bärga oss och visa våra föräldrar att vi själva kan va med nån tills döden skiljer oss åt. Vilket är svårt för nu måste bara det egna förhållandet hålla.
Så höga krav när vårt över jag tar övertag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0