det är visst någon som är tillbaka

Lars Winnerbäck spelas så högt så att det nästan dånar i öronen såhär på morgonkvisten. Så värt! Gud så fin han är. Men varje gång jag spelar hans musik så lider jag dock eftersom att jag inte kan gå på hans höstkonstert. Surt. Men jag överlever. Snart ska jag bege mig emot skolan för någon timmes föreläsning...kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0